Vilken dag
Började blogga igår när jag nattat Caspian men det tog så lång tid plus att Emil ringde och så pratade vi i telefon i 30 minuter och sedan pratade jag med pappa och Lotta i närmare 50 minuter. Så när Emil kom hem avslutade jag aldrig inlägget utan satt bara och pratade med honom. 

Men såhär skrev jag: 

"Denna dagen har känts som världens längsta, jag och Caspian har gått varandra på nerverna och det har varit en väldigt frustrerad mamma som haft en son som inte lyssnar och ett väldigt frustrerat barn som inte fått göra som han velat. 

Caspians mest använda ord har varit "nej" och "inte". Med sin bestämda och sura röst. Har jag frågat om han vill ha mjölk och han har sagt ja har han ändrat sig när jag väl hällt upp det och skrikit av frustration över att jag inte förstår honom. För det är där skon klämmer, jag tror inte riktigt på det där ordet Trots. Utan väljer mer att se det på det sättet att Caspian lär sig, han lär känna sig själv och mig, och så skall jag lära känna honom mitt i det också. Han gör det inte med flit för att trotsa mig. Han testar gränser och vad han kan och inte. 
Men idag har han slagits, skrikit och slängt grejer när han blivit arg och det är inte likt honom. Jag försöker att inte säga nej för mycket utan istället vara överpedagogisk och förklarande och då blir han inte arg men dem gånger jag säger nej bestämt och är för otålig och trött för att förklara så brister det för honom och han slår mig eller slänger något i golvet. För att två sekunder efteråt lugna sig och inse att han gjort fel, då ser han på mig med en speciell blick och så vill han kramas. Jag säger förlåt och säger att jag förstår hans känslor och så försöker jag få honom att säga ordet förlåt, än så länge säger han det inte men jag ser att han menar det. 

Mycket hänger på mitt mående, de dagar jag mår bra är Caspian alltid lugnare och gladare och vi är mer i synk med varandra. Men när jag har ont och trött psykiskt så brister det för oss båda. 
Idag har jag haft väldigt ont i höfterna, det strålar ner i låren och smärtan gör att jag knappt kan böja mig eller vrida mig. Måste ständigt tänka på hur jag vänder mig för annars känns det som att jag skall trilla ihop. Idag behövde jag sätta mig ner på golvet för att kunna få på mig mina skor." 

Och idag har väl varit lite åt samma håll som gårdagen, både igår och idag har börjat bra men framåt eftermiddagen sinar min energi något enormt och då orkar jag inte. Igår var vi i affären och lekplatsen på förmiddagen och hade så himla roligt, lekte tillsammans och han lyssnade och var glad.
Just nu ligger Caspian bredvid mig i soffan och slickar på sina egna tår och det får mig att le och skratta. Han är knäpp den där killen. 
Men egentligen har jag en känsla av att jag bara vill gråta, orkar inte mer. 

Potatisen kokar på plattan och jag har förberett paneringen till torsken så strax skall jag ställa mig och fixa det. Vill bara få lite tyst och lugn och ro. Så när Caspian somnat efter maten skall jag göra en kopp te, ta med koppen och någon chokladmuffins och lägga mig i sängen och kolla på någon riktigt slö film. 

Älskar Caspian mer än allt, mitt fina fina hjärta. Inte roligt när jag känner mig såhär slut psykiskt och har ont för då blir han drabbad. 
Dessutom har däcksäsongen börjat på Emils jobb nu så det är övertid varje dag. Igår kom han hem 21.00, nu precis (17.30) smsade han att han bara skall stänga ner och sedan duscha och så tar det ju en timma hem. 
Imorgon skall han jobba över lite och sedan hämta all mat vi beställt i Borås. På fredag ser det ut att bli lite tidigare hemkomst iallafall vilket är skönt. För alla i familjen. Det är en väldigt trött Emil som kommer hem på kvällarna. 

I november har han än så länge två planerade jobb lördagar, men igår kom han hem och sa att det kan bli en eller till och med två till. Tur att november har fem lördagar så han blir helt ledig en helg iallafall, den helgen skall vi planera in Caspians kalas så Emil kan vara med och hjälpa till hela dagen. Förra året jobbade Emil också mycket helger i november och då på kalashelgen. Jaja, pengarna är guldvärda och jag vet att Emil trivs som fisken i vattnet på sitt jobb. Pappa och Lotta pratade om att dem gärna passar Caspian mer så jag kanske planerar in att dem kan passa Caspian en utav Emils jobb lördagar så jag kan vara ensam hemma och bara sova, vila, fixa inför bebis och kolla serier. 


Nu är det dags att fixa fisken. Kram 

(null)