Måndag
Hej på er, tänkte att jag skulle säga hej till er när jag ändå inte har någon lektion. 
Jag sitter i skolan och har haft naturkunskap, fick reda på vad jag fick för betyg på naturkunskapsprovet jag gjorde förra veckan och jag fick E på den största delen och F få den minsta delen. Så jäkla typiskt, innan provet hade läraren sagt att vi behöver kunna hur man jobbar med naturkunskap så det satt jag och pluggade på med Emil och jag kan det. Efter provet sa jag till Emil att det var konstigt för det kom inga frågor om det men japp, det gjorde det men jag hade inte alls sett dem. 
Läraren är snäll och låter mig göra om den delen på provet, så går det när man är nervös och stressad. 
Men överlag så är jag nöjd, känner verkligen att E är tillräckligt i denna kursen, den är svår alltså! 

Nu har jag lång rast till 12.40 och då börjar matten, då får jag se vad jag fick för betyg på matteprovet jag gjorde förra veckan. Väntar dessutom på svar från min historia lärare om han har tid att ses idag så jag kan få mitt betyg på inlämningen eller om jag måste vänta till på onsdag. Nervöst! 

Emil åkte till jobbet imorse men hann bara vara med på morgonmötet innan han fick åka hemåt igen. Caspian vaknade med hög feber och jag har hört honom gnälla mycket i sömnen inatt. Hoppas att det inte håller i sig. 

Jag har inte skrivit om det här men jag mår riktigt dåligt. 
I början utav februari kom min första mens sedan missfallet och det kändes okej. Tre dagar efter börjar jag blöda igen men då får jag också riktigt jäkla ont i magen. Nu har det hållt i sig i exakt en vecka och stundtals har jag så ont att jag blir kallsvettig och svimfärdig. Blöder knappt något längre och isåfall bara bruna flytningar typ, men smärtan är inte rolig. Idag har jag än så länge inte så ont utan det är mer som en grov mensvärk och så känns det typ som att något vill ut. För mycket information kanske men så får det bli. När det gör som ondast så är det i mitten högt upp i magen det gör ont och så strålar det ut i skulderbladen och ryggen. Men jag har konstant en smärta i hela magen och framförallt i nedre delen och ländryggen. 

Ringde 1177 igår som tyckte att jag skulle åka till gynakuten eller avvakta till idag och ringa gyn. Ringde till gyn i Skene i morse men dem hade stängt pågrund utav sjukdom så 15.15 skall Borås ringa upp mig så får vi se vad dem säger. Är trött på att ha ont nu iallafall, i lördags låg jag i soffan exakt hela dagen och hade ont, ingenting hjälper heller. Och igår när jag försökte städa och röja mådde jag så obeskrivligt dåligt. 

Jag uppdaterar hur det går och vad dem säger, kram 

(null)

En febrig och nyvaken kille imorse. Mammas hjärta! 


Alla hjärtans dag
(null)

(null)

(null)
Min pussgurka, mitt allt, mitt hjärta, mitt liv, min glädje, hela mitt jag. 

(null)

(null)
Mina fina killar som jag älskar så mycket, tänk att just jag får ha er som familj! 
Min största rädsla just nu...
... Är att Caspian kommer behöva opereras igen. 

Jag är med i en grupp på Facebook för just föräldrar till barn med Kraniosynostos och det är väldigt många barn med samma sort (Sagittal) som Caspian har, som har fått göra en till operation vid ca 3 års ålder. 

Anledningen till den andra operationen är att skallen inte växt som den skall och för att barnet märkt av ett tryck i skallen, med tex huvudvärk. Först får dem då operera in en tryckmätare i barnets huvud.  (null)
En sådan (bild ovan) opererar man in i barnets huvud så att själva avläsaren (den på bilden) sticker upp ovanför skallen. På så sätt kan man under några dagars tid läsa av hur trycket är i skallen och då får man antingen operera bort den igen eller operera och bygga om hela skallen igen. 

Alltså jag får panik av bara tanken. Att treåriga Caspian skall sitta i en sjukhussäng nyopererad med en tryckmätare som sticker upp från skallen. Det är väl klart att det är kanon att dem kan operera en gång till om det nu blir så att han upplever huvudvärk m.m men alltså nej nej nej. Jag vill inte att han skall behöva genomgå detta en gång till. Det var en sak när han var så liten för det kommer han inte komma ihåg, det är bara vi föräldrar som behöver leva med det, men som treåring blir det ju en helt annan grej. 


Nej usch, jag hoppas att allt kommer se bra ut på alla framtida kontroller. Vet att det inte är något jag kan påverka men jag blir orolig redan nu ändå, mitt mammahjärta bara värker när jag tänker på det. 

(null)

(null)
Min starka kille, jag vet att han klarar allt!