Lillemannens rum än så länge

Redan när vi var här på visning blev vi så nöjda över det som vi tänkte ha som bebisrum, det ligger vägg i vägg med vårat sovrum, nära stora badrummet och det finns ett rum där vi kan förvara bra att ha saker precis bredvid. I alla fall jag kunde se stor potential med detta rummet. 

 
Varken jag eller Emil älskar dagens bebisrum, söker man på bebisrums inspiration är det vita väggar, vita möbler och möjligtvis lite gråa eller pastell färgade detaljer. Vi vill ha mer färg och mer liv, jag själv hade gul tapet med en bord med nalle puh på när jag var liten och lillens rum blir lite inspirerat utav det. 
 
Däremot tycker jag att det har varit svårt att välja färg till väggen, vi var inne på någon blå eller grön för att få in mer färg men jag tyckte det kändes konstigt. Vet inte hur jag skall beskriva det bäst men att bestämma att han skall ha blåa väggar kändes som att bestämma vem han är och det vet jag ju inte än. 
Så samtidigt kan jag förstår vitsen med att ha vita väggar, men vi ville som sagt ändå få in något med färg. Jag sökte runt på olika sidor och så fort jag såg denna gula färgen på Rusta bestämde jag mig, den kändes rätt.
Och om några år när han själv kan välja färg får vi bara måla om. 
 
Det blir tre väggar med färg och en vägg med tapet, på den blir det nalle puh, det sötaste som finns med andra ord och jag har verkligen snöat in mig på det sedan jag blev gravid, vill ha nalle puh på allt, överallt. 
 
Från början var tanken att ha sängen inne i sovrummet men med tanke på att jag hoppas kunna amma så har vi bestämt att vi skall ha spjälsängen precis bredvid våran säng så att han sover i sin egna säng men när han är tex hungrig kan jag bara flytta över honom. 
Vill helst inte ha honom sovande i våran säng med oss, vi har ett ganska tjockt och fluffigt täcke och många kuddar, Emil rör sig mycket i sömnen och jag sover som bäst när jag kan rulla ihop täcket runt mig plus ha en kudde mellan knäna. Vi får se när han väl är här men så känner jag just nu och då passar det perfekt med en bedsidecrib som sedan bara är att flytta in i hans rum när vi vill det. 
 
Något jag tycker är roligt är att läsa, så vi har redan hur mycket barnböcker som helst. Därför blir det inte bara en liten hylla på väggen utan ett större skåp där precis alla böcker får plats, när spjälsängen flyttar in dit är också tanken att köpa en skön fåtölj så man kan sitta bredvid och läsa eller för min del amma. 
Men tills dess kommer vi ha gästsängen där inne, den kommer stå bäddad med överkast och fina kuddar och se ut som en mysig soffa är tanken och när vi får gäster kan dem sova där inne. Kan vara smart också för då kan Emil lägga sig där inne någon natt om lillen är vaken mycket eller så. Vi får se men vi har även pratat om att gästsängen får stå kvar där inne även när C börjar sova där inne, i så fall skaffar vi självklart ingen fåtölj och skulle vi få gäster som vill sova kvar är det väldigt lätt att antingen flytta över spjälsängen i vårat rum eller låta honom sova i våran säng med oss en natt. 
 
Byrån vi har är väldigt liten och den är faktiskt Alex gamla, så tanken är att ha leksaker och annat pyssel i den och så får kläderna vara i en garderob ute i hallen bredvid både toaletten (skötbordet) och hans rum. Tror det kommer bli en jätte bra lösning för jag vill verkligen använda den byrån till något, så jag vill inte behöva köpa en större än i alla fall. 
 
Hade vi köpt lägenheten hade vi kostat på att lägga ett grått parkettgolv över den fula och tråkiga plastmattan som ligger där nu, men eftersom vi bara hyr struntar vi i det, tänker köpa någon mysig, mjuk och stor matta istället.
 
 

Såhär såg det tänkta bebisrummet ut när vi flyttade in, mörklila med svarta detaljer och hela rummet kändes bara trångt och instängt. 

 

Såhär såg det ut efter första lagret med vit grundfärg. 

Vi valde att behålla den lila tapeten under då den har ett fint mönster i sig som skapar lite liv. 
 
 

Andra och sista lagret med vit grundfärg. 

 

Första lagret med den gula färgen som heter Lemon och som är köpt på Rusta. 

 

Tredje och näst sista lagret med den gula färgen, där ser ni också mönstret som är i tapeten. 

 

Sista lagret med färg och tejpen är borta, nöjd! 

 

Såhär blev det med hans garderob, på första hyllan är det body's och byxor, på andra hyllan är det pyjamaser och strumpor. På den tredje hyllan är det tröjor, dregglisar och tunna mössor, på hyllan under är det koftor, tjocka mössor och tjocka ute "strumpor/skor/tofflor" 

Och längst ner ligger filtarna som sedan kommer få sina egna platser, i sängen, soffan och vagnen tex. 
 
 
Såhär såg väggen ut när vi dragit bort den lila tapeten, slipat och fixat inför att tapetsera. 
 
 
Blivande morfar kom hit på en lördag och söndag för att hjälpa oss att tapetsera, vi blev hur nöjda som helst och trots att Emil tyckte det var tråkigt att både måla och tapetsera så har han varit jätte duktig och det här med att tapetsera var verkligen hans grej. Är så himla nöjd med både tapeten och färgen och det blev verkligen jätte bra, trodde att den gula färgen skulle vara lite gulare och det var lite tråkigt först men nu känns det som att detta blev bättre. 
 
 
Denna fina lampan hittade jag för 50kr på Erikshjälpen, så nu hänger den i lillemannens rum, så himla söt och precis vad jag var ute efter!
 
 
Och såhär ser det ut i badrummet med skötbordet just nu, på översta hyllan ligger hans badhanddukar, ett överdag till skötbädden, olika salvor och tops. På den nedersta hyllan ligger längst in oöppnade paket med blöjor, våtservetter och servetter och längst fram ligger blöjor, våtservetter och servetter som är redo att användas. Tanken är sedan när C är här och vi vet hur vi vill ha det och vad som behöver vara lättåtkomligt att vi skall köpa plastlådor och sortera allt i, just nu tänker jag mig en låda för alla badgrejer, en för det som används vid varje blöjbyte och en med blandat som inte används lika mycket men vi får vänta och se hur vi gör sedan. 
 


Caspians rum är inte färdigt än, vi har kommit längre än såhär men tänkte dela upp det lite så att inlägget inte blir ännu längre. 
Vi är nöjda och det skall bli roligt att få fortsätta pyssla och dona där inne allt eftersom. 
Vad hade vi användning utav?
Här ser ni inlägget där jag visade vad vi hade packat till Caspian och jag tänkte nu skriva och berätta vad vi hade användning utav. 

Kläderna använde vi inte alls, inga utav dem. Han hade bara blöja på sig då dem hade väldigt varmt på bb just för de nyföddas skull och jag som svettades mängder och var varm värmde honom också med min kropp. 
När vi åkte hem åkte han i en pyjamas, sin nalledräckt och mössa. 
Vi är väldigt glada att vi hade med flera mössor, en fick han på sig direkt när han kom ut så den blev geggig och därför var det jätte bra att vi hade en tunn till.

(null)


Något vi använde en del var snuttisen som vi hade sovit med i en längre period, den hade han som filt och hade den nära sig nästan hela tiden. 

Utöver det så använde vi sådana pappersdrag till skötbädden, våtservetter och nagelfil. 

Emil använde ett par kalsonger, sina mjukis shorts och han bytte tröja någon gång då lillen spydde på honom. Emil var den som använde mest grejer och då var det han som tyckte att jag inte behövde tänka på att packa till honom för han skulle inte behöva något, tur att jag visste bättre. 

För mig blev det som jag trodde, min plan innan var att använda deras nättrosor, deras sjukhus"nattlinne" men jag vågade inte chansa så jag tog med mig egna kläder också ifall jag inte skulle tycka om det från sjukhuset, men jag använde inte några utav mina kläder förutom vid lunch när vi gick till restaurangen och när vi åkte hem. 
Däremot använde jag mina tofflor och en amnings bh. 

Vi duschade båda två där så det var skönt att vi hade tvål och schampo med oss, handduk struntade jag i att packa ner då jag visste att vi skulle få på bb och både jag och Emil älskar lite "stela och hårda" handdukar. 
Jag hade packat ner mjukt toapapper men det använde vi aldrig, föredrog det dem hade på sjukhuset faktiskt.  

Vi hade rätt mycket godis med oss men vi hade nästan allt med oss hem igen, jag mådde så illa så det var inte förens samma dag vi åkte hem som det var gott med chokladboll och nappar och Emil hade inte fokus på att äta under förlossningen. I matväg hade Emil med sig en halv pizza och en burk med snabbnudlar och det åt han faktiskt upp innan Caspian föddes.  

Vi använde knappt hälften av allt vi hade med oss men samtidigt var det väldigt skönt för mig att veta att vi hade det. 

(null)

Förlossningsberättelse del 2
Barnmorskorna: 

Vi fick verkligen hur fina barnmorskor som helst, vissa var lite mer hårda och direkta i sitt sätt men aldrig så att det gick över en gräns utan jag gillade det. 
Vi fick nog tre favoriter, den ena var hon som tog hål på hinnorna, den andra var den eleven som förlöste mig och den tredje var hon som tryckte upp hela min överkropp. 

Något jag tycker var viktigt inför förlossningen var att aldrig känna mig utanför, jag ville veta vad som hände hela tiden och jag vet att jag vid några tillfällen efter att dem pratat lågt med bara varandra frågade vad som hände, varje gång kom någon alltid och förklarade och det kändes väldigt skönt för mig. Jag ville ha koll och nu så här efteråt är det bara den timman när jag använde lustgasen som är lite blurrig. 

Smärtlindring: 
 
Som ni kunnat läsa innan var min "plan" innan att bara använda mig utav lustgas, jag ville väldigt gärna bada och skulle jag testa något annat så ville jag ha kvaddlar. Jag var verkligen inte emot epidural eller liknande men jag ville helst undvika det och jag önskar så innerligt nu efteråt att jag aldrig tagit den och det är det ända jag faktiskt ångrar. 

Lustgasen gillade jag som sagt inte, den var högljud, tung och jobbig att hålla i och jag fick aldrig riktigt till tekniken. Man skall ta den precis när man börjar känna av värken för att toppen inte skall vara lika intensiv och vid några tillfällen fick jag till det och då hjälpte den faktiskt men eftersom jag hade väldigt täta värkar var det svårt att få in en bra rytm och jag störde mig mest på den. 

Kvaddlarna gillade jag, dem sprutade in vattnet mitt i en värk samtidigt som jag andades in lustgas och mitt i värken bara försvann smärtan. Visst sved det och när smärtan från värken försvann och dem fortsatte spruta ville jag bara att dem skulle sluta så att jag skulle få njuta utav lugnet. 
Däremot har jag ont där dem sprutade in vattnet nu efteråt, har blivit svullet och som ett blåmärke och jag är riktigt riktigt öm. Inte så konstigt kanske när man tänker efter men det var inget någon hade pratat om eller något jag läst om innan så det kom lite som en chock när jag helt plötsligt knappt kunde röra mig. 

Och så kommer vi till epiduralen, den gjorde inte alls ont att få, narkosläkaren var jätte trevlig och jag hade inte ångrat att jag tog den om jag hade tagit den mycket tidigare. Grejen var bara den att barnmorskorna kollade aldrig hur öppen jag var när jag sa att jag ville ha den utan gick bara efter hur öppen jag varit senast dem kollade och då var jag 6 cm öppen. När dem sedan kollade mig sekunder efter att narkosläkaren gått var jag 9 cm öppen och i mina papper från förlossningen har dem fyllt i att jag var 9 cm öppen en timma innan jag fick den, men då kollade dem mig inte ens. Hade jag vetat om att jag var öppen så mycket hade jag Aldrig tagit den och jag tror verkligen att mitt krystningsarbete hade gått så mycket fortare då. Tycker det är så konstigt att dem bara "gav" mig den så där utan att se efter, framförallt när jag skrivit i förlossningsbrevet att jag helst av allt ville klara mig utan den. 
Men jag har inga biverkningar nu såhär efteråt och jag får helt enkelt leva med att jag tog den, kan inte ändra på det nu. 


Min inställning och mitt och Emils samarbete: 

Min inställning innan förlossningen var att det skulle vara min och Emils förlossning, visst att det skulle vara jag som tryckte ut ungen men jag ville verkligen att Emil skulle känna sig lika delaktig och viktig som mig. 

Jag försökte därför verkligen peppa honom och ge honom komplimanger, sa till honom hur mycket jag älskade honom och hur fin han var men också vilket bra jobb han gjorde. För han gjorde verkligen ett helt otroligt jobb med att hjälpa mig! Han höll mig i handen, var med mig varje sekund, smekte min panna, baddade min panna när jag hade feber, masserade min rygg och tryckte på mina höfter. Hela tiden var jag medveten om hur mycket han gjorde för mig och hela tiden var han medveten om vad jag gjorde för honom, därför blev det aldrig några sura miner eller tykna ord utan vi peppade och lyfte upp varandra. Vi fick väldigt mycket komplimanger och kommentarer om hur gulliga vi var mot varandra och vilket bra team vi var, kändes skönt att höra under tiden. 

Jag vet att jag höjde rösten mot honom några gånger men då aldrig för att jag var arg eller ens irriterad utan ibland hörde han inte vad jag sa och då blev det att jag fick upprepa mig mitt i värken och då gick det inte att prata lugnt. Haha sedan var det en gång jag ville klappa till honom men jag andades och fick tänka på hur jobbigt det var för honom också, våran barnmorksa som var elev hade redan innan sagt att om Emil ville vila en stund så kunde hon ta över, så när Emil hade tryckt och masserat mig nonstop i nästan fem timmar var han så trött i kroppen att han med låg röst frågade om hon kunde trycka lite. Anledningen egentligen till varför jag blev arg var för att jag visste att hon inte skulle trycka lika hårt och Emil hade ju gjort ett så bra jobb så länge. 

Precis i början när värkarna började pratade jag med Emil om hur jag upplevde dem, jag fick två olika värkar. Den ena gjorde ont fram i magen och höfterna medan den andra gjorde ont i ländryggen så när jag sedan fick mer intensiva värkar kunde jag bara säga till Emil "fram" eller "bak" och så visste han exakt hur han skulle hjälpa mig på bästa sätt. 

Jag hade också gått in med inställningen om att aldrig någonsin klaga, jag visste att det skulle vara jobbigt men med en bra intällning trodde jag till 100% att allt skulle vara lättare och för mig hjälpte det. Jag hade hört och läst om kvinnor som mitt i förlossningen slängt ur sig kommentarer som "nu vill jag inte mer" och likande och jag ville inte vara sådan. Målet var värt allt och jag hade hela tiden Caspian i huvudet. Det var när jag krystat i en timma som jag bad om hjälp, då sa jag "jag orkar inte mer själv,  jag behöver eran hjälp" och då blev det på något sätt mer jävlar anamma i all personal, nu jäklar skulle vi alla hjälpas åt för att få ut denna bebisen och det var också då den kvinnan började hjälpa mig att lyfta mig m.m 


När han kom upp på bröstet: 

Jag hade läst både på nätet och i böcker om hur olika det kan vara, vissa kvinnor känner den omedelbara oändliga kärleken och bandet till sitt barn medan det för vissa är något som behöver växa fram och för mig var det på något vis både och. 

Jag slogs verkligen av hur underbart perfekt han var och mitt hjärta tre dubblades, minst, när han kom upp på mitt bröst men jag har samtidigt fått jobba upp känslorna för honom. 
Eftersom jag var så svag precis efter förlossningen, vilket inte är så konstigt då jag krystat i två timmar med 40 graders feber, så orkade jag knappt hålla Caspian själv, jag orkade knappt resa på mig så att hålla i honom, vagga honom, byta grepp m.m var riktig tufft. Och det fick mig att må rätt dåligt, jag kände mig inte som en bra mamma som inte ens orkade hålla honom när han var ledsen och jag distanserade mig själv till honom genom att överlåta mycket till Emil som till och med fick hjälpa mig att amma. 

Nu så här efteråt inser jag att det inte var konstigt att jag kände så, jag hade precis gått igenom en förlossning och jag är ärligt talat nu en vecka senare inte helt hundra i kroppen än. Men jag älskar honom oändligt mycket och jag skulle kunna sitta och titta på honom i evigheter, ska göra allt och lite till för honom.



BB vistelsen: 

Vi hamnade på bb hotellet, något jag är glad över och hade önskat innan förlossningen. Vi bodde i ett eget hotellrum med varsin säng, ett stort badrum med dusch och precis allt vi behövde. Vi fick blöjor, bindor, nättrosor, underdrag till sängen och sjukhusnattlinne till mig. Själva grejen med detta hotellet är att man sköter sig själv, vi kunde när vi ville ringa på larmet så kom någon för att hjälpa oss och då och då kunde dem knacka på för att kolla läget. Dem hade även ett papper med punkter på som dem skulle gå igenom med oss, så som amningen och kolla att den funkade, väga honom, läkaren skulle godkänna honom och dem skulle prata om första tiden hemma och hur man tar hand om en nyfödd. 
Personalen var jätte trevlig och hjälpsam och vi kände oss väldigt välkomna och omhändertagna. 

Min mat ingick och Emil fick köpa sina mål för 50 kr styck, detta serverades nere i restaurangen men man kunde hämta upp det till rummet om man ville och det gjorde vi förutom lunchen som vi åt där. Överlag väldigt god mat, jag hade svårt att äta men tyckte att det jag fick i mig var gott. 

Eftersom vi valde att åka hem efter två dagar fick vi åka tillbaka på torsdagen, han vägdes, tog PKU testet och dem kollade hörseln som var helt godkänd. 
Då skrevs vi ut därifrån och vi alla tre var nöjda, blir abslout Borås nästa gång också! 

(null)