Besökare
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Blir helt varm i hjärtat av att se Caspian hos våra nära och kära, hans farmor, farfar och faster har också varit här men dem bilderna har Emil på sin mobil. 

Han är här!
I söndags den 26/11 kom våran fina son, Caspian, klockan 23.01. Han vägde 3960gram och var 51 cm lång, guld blont hår och blåa ögon. Så himla lik sin pappa och alltså helt underbart perfekt. 

Vi har bott på bb hotellet och allt har verkligen varit helt otroligt bra men nu sitter vi faktiskt i bilen hem, hur galet är det inte att vi får ta med denna fina människan hem, helt magiskt. 

Kommer skriva förlossningsberättelse så småningom men jag kan säga att jag är så nöjd över all personal, stolt över mig själv och Emil har varit världens bästa stöd! 

(null)
Två timmar gammal och så söt! 
(null)



Förlossningen
Gårdagen och natten fick en vändning, blev inte riktigt som jag hade planerat eller trott. Fortfarande ingen bebis men det händer grejer i alla fall. 

Vid 17 tiden igår gick, vad jag misstänkte, vattnet, det var rosa färgat och sipprade lite i taget varje gång jag reste på mig eller när jag gick runt. Tänkte inte mer på det då jag pendlade mellan vad jag trodde att det var, var rätt skeptisk till att det var vattnet nämligen. Men i samband med det började jag få sammandragningar/förvärkar/värkar och som ni vet har jag bara haft det vid ett tillfälle under någon timme på natten och sedan bara haft ihållande mensvärk så när det gjorde ont i en minut, gick över och sedan gjorde ont igen efter ca tjugo minuter insåg jag att något var annorlunda. Två timmar senare höll detta fortfarande i sig men dem gjorde ondare än i början, jag slutade bry mig om hur ofta dem kom för så ont gjorde dem inte och jag var förberedd på att allt skulle dö ut snart. 
Emil kom hem med kebabtallrik och så åt vi i soffan samtidigt som vi pratade om allt. 

Klockan 20 ungefär höll värkarna fortfarande på och det rann rosa vätska så fort jag reste på mig så jag bestämde mig för att ringa till förlossningen för att rådfråga lite. 
Hon var jätte trevlig och sa att om mina värkar blev tätare och ökade i smärta var vi välkomna in när som helst men oavsett om dem skulle dö ut var vi tvungna att komma in på en kontroll innan midnatt, ifall det var vattnet som läckte. Hon avslutade samtalet med Lycka till nu och jäklar vilken känsla jag fick i kroppen då, ville bara skrika och hoppa. 
I samband med det dog värkarna ut, jag hade en dov smärta hela tiden men inget jobbigt. 
Vi tog Leia på en promenad och sedan gick vi och la oss, Emil lyckades sova i en timma och vid 23 kom Alex, pappa och Lotta hit för att hämta Leia och hennes saker. 

När dem åkt packade jag och Emil in oss i bilen och åkte till förlossningen, vi skrattade, hade på bra musik och pratade längst vägen och lixom peppade varandra inför vad som kanske skulle kunna hända, kanske skulle inte bilbarnstolen vara tom när vi åkte tillbaka hem. 

Under bilresan på ca 35 minuter hade jag 7 värkar, var femte minut ungefär, dem gjorde betydligt mycket ondare än vad dem hemma gjort och jag kunde precis säga när dem skulle starta, när dem var på toppen och när dem började dala. Min fristad har annars varit när jag sitter och ligger ner, den smärtan jag haft i två veckor har försvunnit när jag vilat så att helt plötsligt få värkar när jag satt och låg ner fick mig att inse att det inte bara var inbillning och att detta var något nytt. 

Väl inne var mitt blodtryck bra men precis som vanligt reagerade dem på att min puls var för hög, får nog ta och kolla upp det sedan när Lilleman är ute... 
Jag fick visa upp bindan och hon kunde varken säga ja eller nej till om det var fostervatten då det är så olika och ibland väldigt svårt att avgöra, så jag fick en ny binda som jag skulle ha i en halvtimma under tiden jag satt uppkopplad med ctg. 
Innan det kände dem på magen och lyssnade på hans hjärta, något som dem hade lite svårt för, precis som min barnmorska i Skene. Barnmorksan sa "med en sådan liten nätt och fin mage som du har borde jag kunna känna exakt hur han ligger men det här var inte det lättaste" han ligger antagligen ihop rullad på något sätt för alla reagerade på att man inte kan känna en armbåge, en fot eller något "vasst". 

Hans hjärta slog jätte fint och det var häftigt och lugnande att höra hans hjärtljud nonstop i 30 minuter, ibland försvann kontakten för han var lite busig och tyckte det var passande att möblera om lite. 
Vad gällde mina värkar forstatte dem att komma var fjärde minut under den halvtimmen och smärtan ökade nästan för varje gång. Det värsta var att jag behövde sitta stilla då jag bara ville upp och vicka på höfterna, haha. Det var häftigt att se hur siffran ökade på skärmen, när jag inte hade en sammandragning skiftade det mellan 5-9 men när jag sa till Emil att nu kommer det en såg man hur det ökade och tillslut var uppe i 90. 

Barnmorskan och hennes elev kom in igen och sa att C’s hjärta slog bra och att jag hade väldigt regelbundna sammandragningar så hon ville göra en vaginal undersökning. 
Vet inte riktigt vad som blivit fel, om min vanliga barnmorksa känt fel eller om hon sagt fel till mig men tydligen så var min tapp inte helt utplånad utan den var lite bakåtriktad och ca två cm lång och lite hård. Innanför det var jag däremot öppen nästan två cm och hon kunde pilla på hans huvud och komma fram till att fostervattnet mest troligt inte har läckt. 

Efter det fick jag smärtlindring och så fick vi åka hem igen, med kommentaren att vi är välkomna om tre timmar igen om smärtan blir intensivare eller så kommer jag inte tillbaka än på ett tag. 
Under natten fortsatte förvärkarna att komma regelbundet och jag lyckades somna vid 03, jag vet att jag vaknade till ibland och lixom bara registrerade att jag hade ont och sedan somnade jag om igen. Vaknade vid 07 och då var det massa slem och blod i bindan och min mensvärk var mycket intensivare än vanligt. 

Nu sitter jag i soffan och får förvärkar då och då, det gör ont men inte för ont, och jag bryr mig inte om att ta tid på dem än, nu är det inte så att jag kan säga att nu är det en på gång utan smärtan sitter mer i höfterna och underlivet och kommer smygande på ett annat sätt. 

Emil är hos kompisar och kör soft airgun, jag har sovit länge, pratat med pappa och lotta i telefon och berättat om natten och Leia är hemma hos pappa. Vi bestämde att hon blir kvar där tills C kommer, avsett om det blir i helgen eller igångsättning någon gång under veckan. För min del hade det inte gjort något att ha henne hemma nu men för hennes skull så får hon stanna, inte roligt om hon behöver åka fram och tillbaka utan då är det bättre att hon kommer in i deras rutiner och så. 

Jag skall lägga mig och vila lite tills Emil kommer hem, är helt slut och mår lite illa. 

Kram 

(null)

Magen igår vecka 42 (41+2) 10 dagar efter bf.