När jag hade suttit och skrivit förra graviduppdateringen och faktiskt insett att jag inte känt bebis ordentligt på över en vecka och läst det som står på bilden längst upp blev jag lite orolig. 

På kvällen sedan ringde jag förlossningen och precis som jag visste så sa kvinnan åt mig att göra istestet, då dricker man iskallt vatten och sedan skall man ligga stilla på vänster sida och räkna rörelserna i två timmar. Känner man av 10 rörelser under den tiden så är det godkänt. Valde att vänta tills Emil kom hem och problemet var ju inte att jag inte kände honom utan att det gick så många timmar mellan gångerna, så han rörde sig mer än tio gånger men slutade sedan igen. 

Kvinnan på förlossningen ville att jag skulle återkomma efter att jag gjort istestet och då var det en annan kvinna som svarade som direkt visste vem jag var och som berättade att dem pratat om mig, dem ville oavsett resultat på istestet att jag skulle komma in på kontroll eftersom han ändrat sig så enormt mycket. 

Vi bokade en tid för dagen efter och sedan gick jag och la mig. 

På morgonen sedan vaknade jag av att han var helt som vanligt, normalt sett så kan jag känna honom nästan hela tiden. Om jag står upp och sedan sätter mig så kan jag känna hur han ändrar ställning, eller om jag vaknar till på natten och byter ställning så känner jag honom lägga sig tillrätta. Och det hade jag inte gjort under den veckan. Han levde på som en buse där inne så då valde vi att avboka tiden med kommentaren att ringa in igen om det gick tillbaka till det lugna. 

Brösten läcker inte utan det kommer bara om jag försöker få det att komma. 

Är hos barnmorskan och så pratar vi om förlossningen så hon skriver in önskningar och så i min journal. 

På torsdagen får jag en akut tid till förlossningen för att träffa en läkare. 

Min barnmorska har pratat med psykologerna hos mvc och kommit fram till att dem vill ha ett nytt läkarutlåtande utav någon som förhoppningsvis är bättre än den läkaren jag träffade på vårdcentralen. Berättade inte utförligt om det besöket här på bloggen men det var inget bra besök alls och läkaren suckade mest och träffade mig i högst fem minuter. 

På förlossningen fick jag träffa en helt underbar läkare som verkligen lyssnade och ställde frågor, hon sa att det visst finns medicin jag kan ta som både gravid och ammande men att det är vårdcentralen som skall sköta både den biten och biten med psykolog. Men hon skrev in en anteckning i min journal att dem är välkomna att ringa henne om dem har frågor om medicinering och att hon tycker att jag behöver tid till en psykolog. 

Jag fick se bebis på ultraljud och han är verkligen stor nu, tänk när man i vecka typ 12 kunde se hela honom på skärmen samtidigt, haha det går inte nu. 

Flödet i navelsträngen såg perfekt ut och mängden fostervatten var jätte bra. 

Jag var då öppen en cm och hon kunde känna hans huvudet men tappen var hård, bakåtriktad och 3 cm lång, alltså inte mogen än. 

Anledningen till att hon kollade med ultraljud och hur mogen jag var för att diskutera igångsättning. "Tyvärr" eller hur man nu ser på det, så blev det ingen tid för igångsättning. 

Istället vill hon att min barnmorska skall göra en hinnsvepning och så får vi ta det där ifrån sedan om det inte fungerar, kanske göra en till hinnsvepning. Men läkaren vill helst inte att jag går mycket längre än till bf. 

Efter besöket hos läkaren började slemproppen släppa och har gjort i omgångar sedan dess. Jag har haft kraftigare mensvärk och mer påtagliga förvärkar men dem är lixom mer bara irriterande än onda. Jag känner ett mycket mer tryck nedåt. 

Angående sömnen så blir det inte mycket utav det nu, är till stor del väldigt pigg på nätterna och det har mest med graviditeten att göra men sedan så mår jag dåligt psykiskt så att nätterna blir drabbade.