Allt såg super duper ut och bebis ser ut att må jätte bra. Allt som dem kan se fick iallafall godkänt och det kändes väldigt skönt. Att bebis levde visste jag redan innan ultraljudet med tanke på alla sprakar och buffar jag och Emil känner dagligen nu. Kvällen innan ultraljudet kände Emil jätte starka sparkar vilket är så häftigt då vi bara är i vecka 20. 

Bebis låg med händerna bakom huvudet, precis som både Emil och Caspian gör när dem sover eller vilar. Och fötterna var korsade precis som alltid jag och Caspian gör när vi sitter eller ligger ner. 

Bebis var jätte gullig och nu vet vi också vad det blir för krabat som kommer till oss i december, om det blir en lillasyster eller lillebror. Senaste dagarna har jag bara vetat vad det varit och min känsla stämde. Vi skall berätta för våra familjer först och sedan skall ni här på internet få veta vad det blir. 

Vill ni gissa? 

Efter ultraljudet blev allt så mycket mer verkligt, vi började prata mer ordentligt om namn och vara spånade på hur vi skall lägga upp framtiden. 

Vi kollade och testade också några syskonvagnar och har nu bestämt vilken modell vi vill ha. 

Vi köpte första plaggen till bebis som vi sedan använde för att avslöja vad det är för något där inne för pappa och mina syskon. 

Åh jag längtar till december!