Planen för dagen var att mina syskon skulle komma hit vid 12.30, vi skulle fika och umgås och sedan vid 15.20 skulle jag och Emil vara hos barnmorskan och skriva förlossningsbrev och kolla om lillen har fixerat sig eller inte och då skulle mina syskon passa Leia medan vi var hos barnmorskan och sedan skulle vi passa på att handla mat för att sedan bjuda syskonen på mat. 

Men min barnmorska är sjuk och kommer vara hemma hela veckan så jag skall dit på onsdag och träffa en annan barnmorska, såg verkligen fram emot dagens besök och jag har sådan abstinens efter att få höra C’s hjärta slå och höra att allt är som det skall. 

Mina syskon kommer hit ändå och Emil kommer hem tidigare idag i alla fall, då skall vi passa på att umgås bara han och jag en stund samt handla massa mat och så åker jag till barnmorskan själv på onsdag istället. Blir nog bra. 

Gårdagen blev jätte bra och lite jobbig. 

Jag började dagen med att städa, dammsög (Leia skötte det jätte bra!), lämnade henne ensam medan jag slängde soporna och det skötte hon också galant. Jag bakade brownies , sorterade tvätt och dukade iordning inför besöket. 

Klockan 14 kom Emil och hans kompisar hit, lite läskigt tyckte Leia men hon var lika duktig som vanligt. Förstår att det var lite läskigt när det stod 5 stora män i mörka kamouflerade kläder nere vid bilarna när vi kom ut, men hon låg i sin bädd i vardagsrummet medan vi satt och fikade i köket. 

När dem åkte tvättade jag och vi testade att lämna Leia ensam medan jag hämtade tvätten i källaren och Emil hämtade sina grejer i bilen och även den gången gick det jätte bra, så duktig. 

Det som var jobbigt med gårdagen var att jag inte känt C på hela dagen, jag kände honom på lördag eftermiddag men när klockan blev 17 igår hade jag fortfarande inte känt honom, varken hicka (som jag vanligtvis känner ca tre gånger per dag) eller buffar, ringde förlossningen som tipsade om att dricka massa kallt vatten och sedan lägga mig på vänster sida i två timmar, kände jag honom mindre än 10 gånger på dem timmarna skulle vi komma in på koll. Men efter tjugominuter kom han igång rejält och hela magen guppade. 

Var egentligen inte särskilt nervös eller orolig då jag vet att han kan ha legat och buffat inåt så att jag inte känt det, men så länge har det aldrig varit lugnt i magen och då var det skönt att först prata med pappa och Lotta och sedan ringa förlossningen och prata med dem. Kändes häftigt att ringa förlossningen men nästa gång jag ringer hoppas jag att det är för att jag har värkar eller att vattnet har gått. 

Men det var därför jag såg fram emot dagens besök hos barnmorskan lite extra, menmen, nu känner jag honom buffa i magen så det lugnar lite. 

Kram och så hörs vi