* han är nu ca 35 cm lång och i början utav veckan vägde han ca 1,26kg och i slutet utav veckan vägde han ca 1,4kg.

* han fortsätter att sparka och röra på sig men det börjar bli ont om plats. 

* han kan nu minnas min röst och röster som han hör ofta. 

* testiklarna finns i ljumsken just nu. 

Om den gravida: 

* jag är nu inne i tredje och sista trimestern.

* vissa känner sig piggare och mår fantastiskt bra medan andra mår sämre och är helt slut. 

* det är vanligt att man svettas mer. 

* nu kan personer i omgivningen känna sparkar och buffar och magen kan ibland stå ut på ena sidan beroende på hur lillen ligger i magen. 

* att skriva ett förlossningsbrev med sin partner kan vara en bra mental förberedelse. 

Mina tankar: 

Helt galet sjukt att jag nu är inne i sista trimestern, tiden har gått galet fort vilket jag inte har något emot direkt. 

Har en sådan stor längtan och saknad efter honom nu och jag är så redo att ha honom utanför magen. Min älskade lilla pojke. 

På ett sätt mår jag fantastiskt men samtidigt inte alls, det börjar bli tungt nu och framförallt på eftermiddagen kvällen. Tappar jag något är det lite jobbigt att ta upp det och att måla mina tånaglar gjorde jag nog för sista gången själv nu i veckan, så nu får Emil ta över det. 

Jag sover mycket sämre, han bökar omkring mycket, smärta i magen som jag nämnt innan plus att mitt illamående är tillbaka men enbart på kvällen och natten. 

Händer flera gånger under natten att jag vaknar och sväljer och sväljer och sväljer för att inte spy och när vi var i Grekland vaknade jag en natt utav att jag spytt i munnen och när jag rent instinktivt svalde vaknade jag utav den äckliga smaken och för att det brände i halsen. Rätt så äckligt och jobbigt. Detta händer dock bara om jag ligger på min högra sida. 

Man får verkligen ha tålamod om man skall känna några sparkar, jag känner dem ju konstant och nu dem senaste dagarna har han varit ovanligt aktiv på dagarna men så fort jag säger åt Emil att lägga handen där jag själv kännt honom buffa i en bra stund så slutar han direkt. Haha busen.

Emil är därför den enda som känt av lillen än så länge eftersom han är med mig mest och kan ligga med handen på min mage längre stunder än vad någon annan kanske normalt skulle göra. 

Man kan däremot se väldigt tydligt vart han ligger och det har tex lillens morfar sett men vi får väl se när han kan få känna en spark. 

Under denna veckan har vi fått köpt precis allt till lillen, det vi saknar är några mobiler att hänga ovanför sängen, i bilen och i vagnen men det känner jag abslout ingen stress med. 

Till mig är det bara förlossningsbindor kvar att köpa och jag har redan "BB och åka hem-klädseln" till mig färdig, vad lillemannens första kläder skall få bli har jag däremot ingen aning om än.