Mina favoritnamn jag haft länge, länge länge, alltså sen jag själv var liten finns väl med på listan men nja, tycker inte om dem längre och Emil tycker inte om dem alls. Charlie är killnamnet och Maya är tjejnamnet, Charlie känns det som att alla heter nu för tiden och när jag blev kär i det var det fortfarande ganska ovanligt. 

Nu har jag dessutom svårt att se min vuxna son framför mig som presenterar sig som Charlie på ett affärsmöte... kan man låta sitt barn heta Charlie tills det blir typ 10 år och sedan döpa om det till något lite mer "vuxnare" namn så är jag helt på att döpa honom till Charlie. Haha nej det funkar väl kanske inte. 

Maya tycker jag fortfarande om jätte mycket men Emil är inte alls övertygad om hur fint det är, vi får väl se, kanske är det en liten Maya där inne i magen. 

Jag vill absolut att våra barn skall ha mellannamn, typ åtta stycken, men Emil vägrar. Han själv har inget och han tycker om jag förstår det rätt att det är mer speciellt nu för tiden att inte ha något eftersom att alla i stort sätt har ett mellannamn. 

Jag själv ser det som en fin chans att föra in lite minnen och mer känslor i namnet, själva tilltalsnamnet vill jag ju skall vara ett namn som vi absolut älskar och som vi vill att vårat barn skall heta för att den skall bli en egen person, men andranamnet vill jag skall vara ett namn som har en historia bakom. 

Så när våran dotter frågan varför hon heter tex Alida i mellannamn kan jag berätta att min farfars mamma hette det, då kan jag berätta om farfar och att jag dessutom kopplar namnet till Malin och Ida (lägger man till ett M så att namnet blir Malida är det halva malins namn och hela Idas namn)

Men vi får se om jag kan övertala Emil. 

Här är några tjejnamn som jag gillar : 

Tilda 

Ofelia 

Astrid 

Melissa

Alice

Milea 

Och några killnamn: 

Adrian

Vincent

Melwin 

Ludvig 

Ruben 

August 

Återstår att se om det blir något/några utav de här namnen vi använder.