Medan Caspian är på förskolan nu i två timmar tänkte jag passa på att städa, dammsuga, skuragolven, tvätta, sortera tvätt, bädda rent sängarna och diska. I lugn och ro utan att en liten människa röjer fram leksaker och går på det våta golvet. 

Men först tänkte jag säga hej här och skriva lite om helgen. Det har varit en tuff helg och jag har ännu ondare i kroppen idag. Längtar till på onsdag för då skall jag äntligen till rehab! 

I lördags fick Emil sovmorgon, tänkte att han skulle få sova tills han vaknade och det blev vid 11, halv 12, när jag stod och lagade lunch. Innan dess hade jag och Caspian duschat/badat, röjt lite och tittat på Pippi. Caspian äälskar Pippi och vi skall läsa böcker, kolla på både filmer och serien hela tiden.

När Caspian vaknat efter sin vila åkte vi hem till morfar, Alex och Ida. Vi klappade kalvarna och Caspian lekte i sandlådan medan vi fikade och pratade. 

Klockan 17 åkte vi hem till Emils morbror och hans familj där typ hela Emils släkt på hans mammas sida var. Det bjöds på grillat och massa gott till. 

Det är däremot efter det som jag har så ont i kroppen. 

Det är nämligen såhär, jag anser att åker man bort sådär och ens barn umgås med andra barn så är det ju ett perfekt tillfälle att vara med och se hur ens barn beter sig med andra barn. Caspian umgås inte med så mycket barn förutom på förskolan och där litar jag till hundra procent på att pedagogerna rättar och berömmer beteenden som Caspian gör mot andra barn men också som andra barn gör mot Caspian. 

Så när vi nu är borta och han leker med sina kusiner så tycker jag att det är upp till mig som förälder att finnas där och kanske bara titta på när dem leker, inte sitta inne och umgås och prata med de andra vuxna en hel kväll. Det är en sak sedan när dem är äldre men som i lördags, då handlade det om fem barn i åldrarna 1 1/2 - 5 år. Enligt mig är dem inte gamla nog att leka helt själva i flera timmar. 

Hur ska jag som förälder kunna berömma eller säga till mitt barn om jag inte ser vad mitt barn gör? 

Jag kanske har hållt på med hundar och hästar för mycket men enligt mig behöver man rätta ett beteende när det sker och sedan prata om det för att ha en chans att kanske korrigera det. Ser jag att Caspian gör tex något dumt så säger jag till och sedan pratar jag med honom om det, varför han inte får göra så, hur det kan få det andra barnet att känna och att han istället kan göra såhär och säga förlåt. Samma sak om han gör något som jag anser att han inte får, tex kasta leksaker i marken, säger jag bara Nej då så blir han bara ledsen och sur och vill då bara göra det igen. Caspian fungerar bäst när man pratar med honom och förklarar varför han får ett Nej. Jag är inte påläst om ett barns psykologi tillräckligt mycket men han är "bara" snart två år, hur skall jag kunna begära att han skall förstå att anledningen till varför jag är upprörd nu helt plötsligt är för att jag fick reda på att han gjorde något dumt för flera timmar eller dagar sedan. 

I lördags var det bara jag som satt med ute med barnen medan alla andra vuxna satt inne utan uppsyn över barnen och pratade och hade det härligt. Undertiden satt jag med det finaste vi har och gjorde pajer i sandlådan, pratade med barnen, och byggde en relation till Caspians kusiner. Jag visade för dem att jag finns där och att jag både lyssnar och ser dem. Samtidigt så tycker jag inte att det är upp till mig att agera förskolelärare, jag la mig inte i när dem andra barnen bråkade och skrek om det inte påverkade Caspian eller som en gång när Caspians ena kusin kom springandes och kramade om mina ben för att dem äldre barnen jagade henne och försökte ta hennes leksak. Då sa jag till. 

Caspian är ett väldigt lugnt barn, just nu iallafall, hela tiden där borta ville han sitta i sandlådan och göra bananpajer utav sanden, leka med alla traktorer eller klippa gräset. Han tycker om att bara gå runt och titta på saker och man hör honom konstant säga "oj" "wow" eller "titta". Dem andra barnen sprang runt, jagade varandra, skrek, slogs med sina leksaker och försökte ta varandras leksaker. Inte sämre för den delen, dem hade säkert roligt också, utan det är bara en helt annan omgivning och lek som Caspian vill hålla sig undan ifrån. Vid ett tillfälle satt han och höll för öronen. 

Jag är uppväxt med synen att där barnen är, där är dem vuxna. När vi var sådär små och var iväg och träffade släkten så var dem vuxna med och lekte. Sparkade boll, busade och sa till om man gjorde något. 

Det är däremot lite annorlunda när vi är hemma hos min familj för där är han än så länge ensam som barn. Men både Caspians morfar, mormor och alla mina syskon är delaktiga och säger till Caspian både om han gör något fel eller rätt. Går Caspian och leker med legot kan Alex gå dit och sätta sig och leka med honom. Vill Caspian gunga kan Ida hjälpa honom och vill Caspian ha hjälp upp för trappan kan Malin hjälpa honom. 

Men det var därför som jag hade så ont i går, söndag, att jag knappt kunde ta på mig mina jeans. Det gjorde riktigt ont att sitta i bilen och att sitta med Caspian i sandlådan hemma hos sin morfar. 

Tyvärr stannade jag hemma och så fick Emil åka själv på Caspians kusins femårskalas, dels för att jag hade så ont men också för att jag vet att det hade blivit precis likadant även igår, för sådär blir det varje gång vi umgås med Emils famil och Caspians kusiner. Det är jätte roligt och jag älskar att se Caspian leka med sina kusiner och umgås med sina släktingar men det straffar mig rejält dagen efter eller under natten när jag sedan har så ont att jag knappt kan sova. 

Igår spenderade vi förmiddagen i gekås, jag, Alex, Malin och pappa åker till England på fredag så vi behövde köpa lite smått och gott inför resan. Vi var bara där i två timmar men vi hann gott och väl köpa det som behövdes. 

Efter det var jag och Caspian som sagt kvar hos min pappa medan Emil åkte vidare på kalas och så passade vi som skall åka till Cambridge på att prata om hur vi skall lägga upp resan och vad vi skall hitta på m.m åååh vad jag längtar! 

Nej nu har jag legat här i soffan och skrivit detta inlägget i en timma, dags att börja städa. 

Kram