Vecka 5:
I vecka fem fick jag reda på att jag var gravid vilket var väldigt stort. Jag minns att jag var väldigt förvånad men ändå lättad att det gick så fort att bli gravid, men det skall jag skriva om i ett eget inlägg.
Innan jag var gravid var jag så exalterad och jag såg så mycket fram emot att bli gravid men jag kommer ihåg att jag i vecka fem tvekade väldigt mycket. För första gången i mitt liv var det mycket tankar "kommer jag verkligen klara av att bli mamma?" "Är det för tidigt, är vi för unga?" "Hur kommer alla andra reagera?" Men Emil var verkligen en klippa och gjorde mig så säker på Oss.
Hade så dåligt samvete att jag tvivlade så mycket men tror det var alla hormoner som gjorde att jag kände så inför något jag velat med hela min själ så länge.
Vad gäller symtom så hade jag svajigt humör, ont i brösten, typ som mensvärk i magen och jag kände mig så mycket varmare.
Nedanför är magen i vecka fem, skall bli kul att kunna gå tillbaka och jämföra senare i graviditeten!
I vecka 6 var jag väldigt illamående, spydde däremot aldrig men det kändes konstant som att spyan bara låg och väntade och ville upp oavsett vad jag gjorde. Spelade ingen roll om jag åt, var hungrig, satt upp, låg ner eller stod på händer.
Utöver det så lugnade alla andra symptom ner sig förutom att brösten fortsatte att växa och göra ont. Mina bröstvårtor blev mörkare och så så så ömma.
Tänkte mycket på kön och innan jag blev gravid och i alla år har jag alltid tänkt mig en dotter som första barn men nu ser jag mer en son framför mig när jag tänker på lillen. Spelar ju självklart ingen roll, varken för mig eller Emil!
I vecka 6 slutade jag tycka om min absoluta favorit mat, usch blä och så sorgligt på samma gång.
I vecka 7 blev illamåendet helt annorlunda och jag började spy. Aptiten och suget för mat försvann helt och hållet och jag fick verkligen tvinga i mig mat, vilket jag tror var boven till varför jag spydde.
Brösten fortsatte växa och göra ont precis som magen, kände mig svullen och det var obekvämt med precis alla mina jeans. Dem knäpptes upp vid varje möjlighet. Och jag tror det var i denna veckan som magen började bli hård och väldigt uppblåst på eftermiddagen kvällen.
Längtade till ultraljudet och att få se hur många som låg där inne och om något hjärta slog.
I vecka åtta försvann i stort sätt alla symptom förutom att brösten gjorde ont och att aptiten var borta. Spydde några något men kände mig nästan precis som jag gjorde innan jag blev gravid.
Fick en känsla av att bebisen var död och ju mer jag tänkte och kände desto säkrare blev jag. Det kändes på något vis som att det var kroppen som försökte förbereda mig inför det med att ta bort dem värsta symptomen och det kändes bara självklart.
I vecka 10 började väl symptomen komma tillbaka, kände mig förkyld och febrig på kvällarna och var alltid helt slut när det var dags att sova.
Drömde mycket starkare och verkligare drömmar och kom ihåg dem när jag vaknat på ett annat sätt än vanligt.
Började prata och tänkte mer på vad man ska köpa och hur roligt allt skall bli.
Däremot var det mycket tankar kring lägenhet men det får det bli ett helt eget inlägg om.
Emils tankar i denna veckan var att han var nervös och att allt kändes roligt. Han hade redan behövt berätta för kollegor på jobbet och alla grattade och skojade, tror det gjorde att Emil kunde slappna av.
Han hade aldrig tankar på att bebisen var död och han var alltid mer positiv än vad jag var.
Och så nu vecka elva som tar slut idag.
Det största med denna veckan var ju självklart ultraljudet, efter det köpte vi första bodyn och en mössa och vi tillät oss själva att börja fantisera och planera på ett annat sätt. Emil säger nu han till bebisen i magen och vi får väl se på RUL om han har rätt.
Jag har aldrig haft särskilt stora problem med huvudvärk, får jag det så har det varit väldigt sällan men denna veckan har jag haft huvudvärk varje dag. Min barnmorska sa åt mig att testa att dricka mer vatten och det har väl hjälpt lite, däremot behöver jag kissa oftare och det är väl bara att vänja sig.
Jag har faktiskt alltid behövt gå och kissa minst en gång per natt så det är inget nytt nu och det stör mig faktiskt inte. Tycker faktiskt det är lite skönt och jag blir lite besviken när jag vaknar utav klockan på morgonen utan att ha varit vaken minst en gång på natten. Haha är jag konstig?
Brösten är förändrade och min sportbehå som jag lever i börjar bli lite trång och obekväm. Kan inte ha någon utav mina gamla riktiga bh-ar så det är väl dags att investera i några bra.
Ser en skillnad på magen när jag tittar på bilderna jag tagit varje vecka och den blir bara mer och mer svullen precis längst ner på magen. Snart dags att köpa gravid jeans?
Från och med nu kommer en uppdatering utav veckan som varit komma upp på lördagar. Spännande!
I vecka 9 var jag fortfarande lika såker på att bebisen var död i magen.
Kände mig väldigt lätt irriterad och kunde börja "gråta" för absolut ingenting. Grät för att jag tappade nästan all pasta i diskhon och när Emil dessutom hade lagt sig i sängen för att sova utan att vänta på mig så brast det. Däremot grät jag inte på det sättet att tårarna sprutade utan det var mer hulkande utan att tårar kom och så brukar jag inte gråta.
Tänkte väldigt mycket på vad alla på jobbet kommer säga och det skrämde mig.
Godis var väldigt lätt ätligt och det smakade lika gott som det gjorde innan, för all mat började smaka "äckligare" än innan.
0 kommentar(er)
