Det är mycket förändringar nu de närmaste dagarna och då börjar min hjärna gå på högvarv.

Imorgon skall Caspian börja skolas in på nya förskolan, jag jobbar långa pass torsdag-söndag och på måndag börjar Emil jobba igen. Det har varit så skönt när Emil haft semester för då har jag kunnat slappna av lite och låta hjärna vila, veta att jag inte behöver rodda allt själv. När han jobbar är han en timma bort och det är jag som ansvarar över att Caspian kommer till förskolan, att jobba, hämta på förskolan, laga mat, städa, tvätta och fixa. Känner mig bara stressad över allt. Nästa vecka skall jag även börja jobba på en ny avdelning i huset och då är det nya boenden, nya kollegor, nya rutiner m.m och det gör mig lite orolig. 

Jag tänker mycket helt enkelt. 

Samtidigt är det mycket känslor och hormoner, jag har fått några kommentarer som har gjort mig ledsen och som fått mig att tänka på missfallet igen. Är så glad att det är denna bebisen i magen som kommer till oss i december men samtidigt så gör det ont i mig att veta att vi egentligen redan skulle haft ett lillasyskon hos oss om allt gått som vi velat. De i min närhet som var gravida med mig den gången har nu fått sina bebisar och jag är så glad för deras skull men jag saknar det vi skulle haft. Vi kommer få det men något senare än vi velat. Om ni förstår hur jag menar. 

Jag känner att jag och Emil inte är i en jätte bra punkt i vårat förhållande just nu och jag vet väl egentligen att den störta boven där är jag själv, vilket gör mig ledsen. Men jag orkar inte prioritera oss nu utan alla tankar är på allt praktiskt och att jag mår dåligt psykiskt. 

Jag mår bra fysiskt i graviditeten men börjar känna mig sämre psykiskt. Jag hatar att känna mig otillräcklig och jag känner mig typ bara ivägen, som att jag är en börda för alla i min närhet. Mina hjärnspöken och jag vill bara gråta och skrika. 

Jag vill hitta på grejer, jag känner mig instängd i lägenheten men samtidigt så är jag så trött att jag bara vill ligga i sängen en hel dag. 

Jaja, imorgon är en ny dag och då hoppas jag att jag känner mig lite lättare i huvudet. Måste sluta över analysera allt.