(Alla bilder ligger under sin handling, så läs bara uppifrån och ner så kommer rätt bild under texten)

Jag sminkade mig, bäddade sängen, packade det sista och så väckte jag Caspian det allra sista innan vi gick. Vi hoppades att Caspian skulle somna om i bilen men nepp, han höll sig vaken men var nöjd och glad hela tiden. 

Vi hämtade upp Alex hemma hos sig och så körde han hem bilen när vi hoppat ur, känns onödigt att ha den stående här om vi inte måste, så Alex var snäll och följde med. 

Klockan 07 var vi på avdelningen, dem tog tempen och pulsen på Caspian och sedan fick han leka lite innan dem kom in vid 07.30 för att sätta emblaplåster (bedövningsplåster) på hans fötter. Han fick på sig en sjukhusskorta och sedan lekte vi i deras lekrum tills det var dags att rulla ner till operationen. 

Vi fick träffa all personal som skulle medverka under operationen, kirurgen tittade in för att kolla på Caspians huvud irl, och påpekade då att han hade väldigt långt huvud men att pannan såg bra ut och att det inte gör något om han är lite lång baktill. Det dem skulle fixa till var själva bredden. Med tanke på hans leverfläck mitt på huvudet som är där dem i vanliga fall skär upp sa han att dem kommer behöva gå runt det på något smidigt sätt. 

Klockan 09.00 sövdes han och innan dess fick han lugnande rektalt. Han gav high five till all personal och var på strålande humör! 

Efter det blev han lite borta, det märktes att han såg dubbelt och han skrattade åt allt. 

Innan vi fick gå in i operationssalen fick jag och Emil ta på oss ordentliga kläder, mössa och tossor runt skorna. 

Väl inne i operationssalen var alla jätte trevliga, Caspian fick sitta i mitt knä och kolla på barnprogram medan dem satte en infart i hans vänstra fot. Efter det gosade vi lite medan dem fixade och sedan la jag ner honom på operationsbordet, han fick andas in lite(vad jag tror var - lustgas) samtidigt som dem gav honom sömnmedel i foten. Caspian sträckte upp sin hand mot mitt ansikte, jag och Emil sa sov gott och sedan somnade han på en sekund. Mina ögon tårades och det kändes lite jobbigt men det var inte alls i närheten av så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Vi betedde oss som vanligt, som vi alltid gör innan han skall sova och det tror jag gjorde honom lugn. 

Väl när vi fått av oss våra kläder kom tårarna och jag fick samla mig lite innan vi gick in på avdelningen. Grät mer av lättnat än av sorg. 

Vi tog sedan en promenad till Haga där vi åt lite lunch, kollade i Emmaus och sedan satte vi oss i Slottskogen på en bänk och bara skrattade och skämtade om allt möjligt. 

Skall försöka förklara känslan på bästa sätt men det blir nog svårt, på något sätt har det varit lättare att umgås bara jag och Emil under dessa timmarna än vad det är när någon är barnvakt. Vanligtvis vill jag prata om Caspian hela tiden, kolla på kort på honom och veta hur han har det men nu ville jag verkligen inte tänka på honom, tror jag sa vid två tillfällen "detta hade Caspian tyckt om" men det var det. När jag väl tänkte på vad som händer honom just nu blev det bara jobbigt. 

Vi kollade på klockan för att ha koll på vad som hände, vi visste att förarbetet skulle ta ca två timmar, operationen ca två timmar och efterarbetet ca en timma. 

Så när klockan var 13 var vi tillbaka på avdelningen, när vi varit där i kanske tio minuter ringde kirurgen och sa att operationen gått bra och att dem var färdiga. 

Klockan 14 ringde dem från Civa och meddelade att Caspian kommit till dem och att vi var välkomna ner. Sedan dess har Caspian sovit, sovit och sovit. 

Han var vaken i ca 40 minuter och var lite lagom groggy men sedan somnade han om igen. 

Han har fått antibiotika i förebyggande syfte, dem har sänkt hans morfin med jämna mellanrum men antagligen var han väldigt trött för det gick 12 timmar sedan han sövdes inför operationen innan han vaknade. Dessutom tror läkarna att han tillhör kategorin som är lite extra känslig för morfin, han började på siffran 30 (vad det betyder i hur mycket han får i sig har jag inte koll på just nu) och sedan sänkte dem till 20, efter det till 15 och nu är den nere på 12.5 och har varit från lite innan han vaknade första gången. 

Han har absolut inte ont men den minskade mängden morfin gör att han är mer med och vaknar till och från, precis det nattens jourläkare ville. 

Nu har han precis somnat om igen, han vaknade och var betydligt mycket piggare än förut, han fick en flaska välling och efter det läste vi lite böcker och lekte med gosedjur. 

Han har blivit lite mer svullen runt ögonen sedan han var vaken förra gången men jag ör glad för varje sekund jag får se hans ögon!