Jag vaknade upp hemma men var sedan på sjukhuset vid 07, båda grabbarna sov men fick väcka dem ganska direkt för det var dags för medicin för Caspian. 

Han kunde öppna en liten springa med sitt högra öga och därför se lite grann, det bästa va att äntligen kunna se oss men också att kunna bläddra i sina favoritböcker. 

På förmiddagen tog dem bort bandaget runt Caspians huvud, hon som gjorde reagerade på hur fint ärret var och hon hade förberett oss på mycket torkat blod och att det kunde se ganska obehagligt ut, men det var verkligen jätte fint! 

En rondläkare kom in och tittade på ärret och sa också att allt såg bra ut! Woho. 

Pappa och Lotta hade tagit med bärselen kvällen innan och den blev populär, vet inte hur många gånger jag gått fram och tillbaka i korridoren bara för att underhålla honom.

Det blev dags för hårtvätt, Caspian grät lite granna men man märkte att han tyckte det var skönt när hon masserade in tvålen på huvudet. Skönt att se hans går gå från lockigt av svett och något gegga till att vara fluffigt och så rakt upp som det brukar göra. 

Efter hårtvätten kunde han se lite med sitt högra öga också, vi tog på honom en egen pyjamas och så satt han upp och åt lunch för första gången. 

Tyvärr fick han en feber dipp efter det på nästan 40° så då fick vi ta på sjukhusrock igen och så fick han sova i sängen. 

Alex kom förbi på kvällen med burger king till oss alla tre, så vi satt och åt tillsammans innan det var dags för mig och Alex att åka hem. Jag hade sådan ångest och panik så jag ringde pappa och det slutade med att vi pratade i telefon nästan hela vägen hem, jag grät som en tok och så pratade vi om varför jag får sådan ångest av bara tanken att vara kvar ensam med Caspian på nätterna. Något jag inte hade pratat med någon om innan. 

Väl hemma diskade jag lite, vattnade blommorna och sedan la jag mig och skrev ett långt meddelande till Emil om hur jag känner mig. Emil skrev världens bästa svar tillbaka och sa till mig att ta sovmorgon och inte komma in fören vid 09. Min pojkvän är bäst! 

Lördag: 

Emil hade ju som sagt sagt åt mig att komma in vid 09, så jag och Alex passade på att köpa med oss lite frusen mat från Hemköp och så var jag på avdelningen ganska prick 9. Båda två sov så jag satte mig i sällskapsrummet och fick sitta där i nästan 40 minuter innan Emil skrev och frågade vart jag var.

När jag öppnade dörren in till rummet möttes jag av det finaste jag vet, Caspian stod upp i sängen, båda ögonen öppna och hans svullnad på höger sida av ansiktet hade gått ner så pass mycket att man kunde skymta hans ansiktsform igen. Han hoppade och pratade och ville upp till mig. Mitt hjärta bara skrek av lycka! 

Vi satte oss och åt frukost i sällskapsrummet, Caspian åt gröt och Emil fick mackor plus att jag överaskade med chia pudding.

Vid 13 tiden tog vi på oss ordentligt med kläder och la Caspian i vagnen. Vi tog en promenad i Slottskogen i ca två timmar oh det var det bästa som hänt sedan operationen. Det var så skönt och Caspian sov som en stock. 

Väl tillbaka åt vi middag, Caspians farmor och farfar kom och hälsade på och hade med sig fika. 

Vid klockan 20 hade Caspian somnat men sov bara i ca en timma innan han vaknade och ville busa, kolla i böcker och bara vara i knät. 

Jag hade bokat rum på Johannesvillan, så vid 23 gick jag till mitt rum. Caspian somnade inte om fören vid 00. 

Men när jag gick var det ca 19 timmar sedan han fick morfin.