Gråten i halsen
Sitter i bilen påväg till Borås barnakut, Lilleman blir bara sämre och sämre så nu måste vi åka in. Usch vill bara gråta. 

Febern försvann som jag skrev under dagen, ringde barnmottagningen i Skene som sa att jag skulle avvakta och fick han högre feber än 39 skulle vi åka in. Hans feber stannade på 38.2 och han var lite hängig och trött men efter att han ätit en lång stund och gosat hos mig vände det och han blev busig, glad och vaken.
Han har legat hos mig och ammat läänge och nu när vi skulle flytta oss upp till sängen visade tempen 39.3, stackars älsklingen! Hängig, slö och ingen ork att visa hur ledsen han är som han normalt kan, han äter däremot med stor aptit vilket känns jätte skönt, att han får i sig mycket vätska via mig. 

Känns så läskigt att åka till en barnakut med massa sjuka barn, vill ju inte att han skall bli smittad utav något annat också...
Har så dåligt samvete att det är jag och Emil som smittat honom, men samtidigt hade vi inte kunnat göra något annorlunda. Vi har varit noga med att inte pussas och att använde handsprit och tvätta händerna ofta, men ja det räckte inte helt enkelt.

Nu sitter han och sover i sin stol bredvid mig, man hör varje andetag. Mitt hjärta. 

Återkommer här när vi vet mer när det hinns med.