Oj oj oj, mitt huvud är ett kaos och jag känner att jag vill krypa ner under täcket och inte gå upp på flera år. Luften och all ork har verkligen gått ur mig och hela kroppen värker. 

 

Som jag skrivit skulle vi till Sahlgrenska idag, så vi packade in oss i bilen och åkte till Göteborg, i bilen dit pratade vi om att vi antog att dem skulle klämma och känna lite och sedan säga att allt såg fint ut och skicka hem oss, precis som dem gjort i Borås. Igår kväll fyllde jag i en hälsodeklaration med frågor som var riktade inför en undersökning, operation och röntgen, jag kryssade i nej på nästan alla frågor och antog att det var ett standard formulär, för dem skulle ju inte behöva veta om Caspian kan sövas utan problem eller om jag och Emil kan vara med innan och efter en operation.

 

Så när vi parkerat gick vi in på plastikmottagningen glada och trodde att vi bara skulle in en snabbis och sedan skulle vi fortsätta fira Emils födelsedag. 

 

Vi får komma in i ett undersökningsrum nästan direkt, Caspian leker runt på golvet och helt plötsligt knackar det på dörren. In kommer det en läkare, en psykolog, en sköterska och samma sköterska som visat oss till rummet tidigare. Då höjs min puls och jag förstår att något inte är som det borde, vi hälsar och får sedan sätta oss ner. 

Läkaren börjar med att säga att Caspian behöver opereras, han har en medfödd missbildning som gör att hans hjärna inte kan växa ordentligt och därför måste vi göra något åt det innan han får problem med det. Min tanke "ursäkta va?"  Sköterskorna tar Caspian ifrån mig och leker med honom i sängen, allt så att jag och Emil skall kunna fokusera på vad läkaren sa. Där och då tog jag in allt, nickade, höll tårarna bakom ögonlocken och förstod att allt skulle bli bra, men nu, nu minns jag knappt något av vad han sagt och känner mig så matt. 

 

I det stora hela så är detta en genetisk missbildning som gjorde att hans skalle växte ihop redan inne i magen. En missbildning. Han har aldrig haft någon riktigt fontanell och nu har vi anledningen. 

Det föds 70 barn i Sverige om året med denna missbildningen och man kan opereras antingen i Göteborg eller i Uppsala, Göteborg gör 80% utav operationerna och jag läste nu att dem tar in fall ifrån hela Europa, så jag tvivlar inte en sekund på att han är i goda händer. 

Caspians typ av missbildning heter Kraniosynostos Sagittal. Sagittal betyder att det är sömmen som går från mitten utav huvudet till nacken som växt ihop redan i livmodern. 

Se bild nedan: 

 

När läkaren hade pratat klart och vi hade frågat våra frågor lämnade han oss med psykologen, jag såg hela operationen framför mig och fick vid flera tillfällen tårar i ögonen. Men allt känns ändå bra, alla vi fick träffa idag var super härliga, duktiga med Caspian, lätta att prata med och framförallt väldigt proffsiga och jag litar på läkaren till hundra procent. Samtidigt är jag rädd, otroligt rädd och ledsen, frågar mig själv om och om igen varför just Caspian skulle födas med detta. Min lilla kille som kommer opereras. 

 

Så det blir alltså operation, som längst trodde han att vi kan få vänta till oktober men det kan också blir om tre veckor. Nu är det bara att vänta på en kallelse. 

Han skall röntgas. 

Sedan skall han sövas och opereras, läkaren sa att det tar olika lång tid men han sa på ett ungefär att han kommer vara nersövd först två timmar innan operationen för att förberedas, sedan tar operationen två timmar och efter det tar det ca en timma tills han vaknar. 

Dem kommer öppna upp skallen öra till öra och sedan forma om, ta bort lite där, lägga till lite där. Sedan syr dem igen med ett sicksack mönster så att det skall smälta in i håret bättre när han växer upp. 

Efter det skall han tillbringa första natten på intensiven, psykologen berättade att det är där dem sjukaste ligger men Caspian kommer ligga där just för att dem har så bra koll där, så första natten kommer han alltid ha en sköterska hos sig för att hålla koll på honom. Efter det får vi ett eget rum tydligen, psykologen berättade allt men jag kommer inte ihåg så bra nu. Det jag vet är att jag kommer få sova kvar med Caspian, Emil får boende bredvid sjukhuset bekostat utav landstinget och vi kommer vara på sjukhuset i ca en vecka. Dem första två dagarna kommer han vara väldigt svullen, så svullen att han inte kommer kunna öppna ögonen. Han kommer få morfin, dropp och vara kopplad i massa maskiner och sladdar. Detta skrämmer mig nästan mer än själva operationen, för operationen kommer jag inte se, men jag kommer se min bebis ligga svullen i hela ansiktet med slangar överallt. Får ont i magen av bara tanken. 

 

Samtidigt känns det skönt att veta vad det är, jag har ju fått många kommentarer om att han ser konstig ut och frågor men nu vet vi att detta inte beror på något vi gjort. 

Men jag är lite irriterad på BVC sköterskan, alla andra läkare vi träffat som bara sagt "det ser jätte fint ut, det kommer växa bort med tiden" Tänk om vi inte fått just den läkaren på sexmånaders kontrollen som ifrågasatte varför dem inte tagit det på allvar, då hade vi inte vetat om något. För när hade han börjat få problem och ont, vad hade hänt då? 

 

Så detta är vad som händer, jag mår sådär ärligtalat. Slås av panik ibland och då skriker hela kroppen, har inte gråtit något än men den ledsna känslan kommer som i vågor. Antar att det kommer bli en del tårar. 

 

Min älskade fina kille, detta fixar vi! Åhh nu tårades ögonen...