Jobbiga tankar

Jag tänkte att jag skulle dela med mig utav något som jag tycker är väldigt jobbigt just nu, detta gör mig väldigt ledsen och jag får så dåligt samvete över att jag ens har dem här tankarna. Antar att det är mycket hormoner som spökar och min hjärna försöker väl ta in på något vis att jag faktiskt skall bli mamma. 


Innan jag blev gravid i mars kan jag ärligt säga att jag inte hoppades på varken en son eller dotter, jag vill ha båda och jag kände bara att det absolut inte spelar någon roll. På ultraljudet kände jag precis likadant och jag blev så glad att det är en liten son vi skall få. 

Men, nu den senaste veckan så har jag fått så mycket tankar och jag är så ledsen över att det inte är en dotter, och jag är verkligen inte ledsen över att det är en son utan det som gör mig ledsen är att det inte är en dotter. Hoppas ni förstår skillnaden och hur jag menar. 

Jag antar att jag undermedvetet ända sedan jag var liten har byggt upp en bild utav en dotter, jag har alltid tagit lite extra hand om mina små systrar eftersom dem har varit fyra och sex år yngre än mig. 
Jag har fixat deras frisyrer inför kalas, bal, konfirmation, jag har sminkat, lånat ut kläder, vi har shoppat ihop, pratat om killar, gillat samma "tjej"filmer och serier. 
Samtidigt är ju jag tjej och det är där jag kan relatera på ett annat sätt, jag är ganska tjejig utav mig och jag vet att killar kan hålla på med ridning, balett, sjunga och pyssla precis som tjejer kan, men jag ser en tjej framför mig just för att jag är en tjej och jag har gjort precis dem här sakerna när jag växte upp och det är det jag har längtat efter att få presentera för min dotter.

Sedan tänker jag mycket på att jag och Emil bara vill ha två eller kanske möjligtvis tre barn och tänk om det bara blir pojkar. Det skulle vara så otroligt roligt men på något sätt så har jag denna veckan sörjt en dotter som jag kanske inte kommer få. Låter så löjligt och jag känner mig väldigt löjlig när jag kan börja gråta bara jag tänker på det men så känner jag just nu.

Samtidigt är jag ju så himla lycklig och glad och stolt över att få en son, och jag är 100% säker att jag hade känt den här förlusten om det hade varit tvärt om, att det var en dotter i magen och att jag kanske inte får en son i framtiden. 
Sedan vet jag ju gott och väl att han kanske väljer ridning och balett framför ishockey och bilar, och han skall få testa på precis allt han vill så att han hittar det han brinner för och det han tycker är roligt men det är bara den här uppbyggda bilden jag tydligen haft i huvudet som gör mig ledsen. 


Jag har denna veckan haft svårt att tänka på allt roligt jag skall få göra med min son, allt jag skall få se honom göra, allt han kommer lära sig och att jag kommer få chansen att uppfostra en liten pojke till en fin man med bra värderingar och en fin syn på andra medmänniskor och djur.
Och istället har jag stirrat mig blind på allt jag missar om jag inte får en dotter.

Usch, jag skäms över mina tankar och det var lite jobbigt att prata med Emil om det då jag själv försökt så hårt att putta undan dem tankarna när dem kommit på dagarna eller nätterna när jag är ensam eller Emil sover. Men samtidigt så tror jag verkligen inte att jag är ensam om att ha dessa tankarna, det känns lite omöjligt med tanke på hur många människor det finns på denna jorden som någon gång fått ett barn. Men jag har inte läst eller hört så mycket om det och därför tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina tankar, dels för eran skull men också för min skull, nu har jag satt ord på mina tankar och jag skall verkligen försöka släppa dem nu, finns ju inget jag kan göra åt det. 
Får jag en dotter i framtiden så vore ju det underbart häftigt men ärligt talat så vore det minst lika häftigt och underbart perfekt att bara få söner. 

Längtar så mycket tills lilla C är här ute, längtar tills jag har en son att gosa med. 

Kram 



Tänk att våran son ligger där inne i min mage och gör sig redo för att komma ut och göra vårat liv perfekt. Obeskrivligt häftigt.