Barnmorskebesök vecka 33

Känner mig så taggad och peppad på livet nu efter besöket hos barnmorskan, svävade nästan där ifrån och har bara en väldigt bra känsla i kroppen. 


Först och främst så såg alla prover bra ut, lämnade däremot urinprov då jag känner mig lite nojjig så det skickades vidare. Jag som väldigt lätt får urinvägsinfektion har inte fått det någon gång sedan jag blev gravid, men jag blir lätt nojjig och det var ett tag sedan jag lämnade urinprov nu så det kändes skönt att lämna ett idag. 

Magens mått var för två veckor sedan 31 och idag låg det på 33. 
På dessa två veckor har jag inte gått upp någonting alls i vikt. 
Och förra besöket så slog lillens hjärta 131 slag i minuten och idag låg det på starka 140 slag. 

Hon kunde också känna att han ligger med huvudet nedåt och min mensvärk och mina starkare sammandragningar trodde hon beror på att kroppen gör sig redo nu. Kan vara tecken på en urinvägsinfektion men hon trodde inte det. 
Blev så glad när hon sa att han låg med huvudet nedåt, jag har haft det på känn men samtidigt så har jag gissat på att han fortfarande ligger i säte, men nej, han låg så bra så med huvudet ganska långt ner och det förklarar varför det har känts lite jobbigare att gå då något trycker nedåt. 

Vi pratade en massa om förlossningen och det var väl främst det som gjorde att jag känner mig så himla svävande nu, var så roligt att prata med henne om det! 
Fick dessutom med mig en liten bok hem att läsa som handlar om att föda i närvaro, skall bli spännande att läsa den nu.
Och hon sa att jag kändes väldigt trygg inför förlossningen och att jag beskrev mina känslor på ett väldigt bra och fint sätt, roligt att höra! 

Som sagt, nu skall jag läsa i boken tills Emil kommer hem och då blir det maaaaat. 

Kram