Jag trodde till 100% att det skulle ta jätte lång tid för oss att bli gravida och jag var så avundsjuk på tjejer som blev gravid efter att ha missat ett p-piller för det var så jag önskade att det skulle vara för oss.
Med tanke på att jag fått höra att jag med största sannolikhet har endometrios så var jag väldigt förberedd på att det skulle ta lång tid att bli gravid.
Som ni kanske kommer ihåg skrev jag ett inlägg här i januari om min stora längtan efter barn och att Emil inte var på samma stadie som mig.
När vi däremot träffat Wilja (Emils syster , Kajsas bebis, som föddes i januari) några gånger sa Emil till mig vid något tillfälle att han inte alls var "emot" tanken på att skaffa barn längre och när vi pratade mer om det ville han att vi skulle börja försöka.
Så i januari några dagar innan min ägglossning skulle komma köpte jag folsyra som är bra att äta innan man blir gravid men också sedan när man är gravid.
Den 17 april plussade jag på testet efter att jag hade fått negativt i januari, februari och mars. Så tre månader tog det, inte över ett år som jag var så säker på.
Emil å andra sidan var så säker på att det skulle gå fort och ja, han hade rätt tack och lov.
Och tänkt att halva graviditeten nu har gått, vi väntar en liten son och vi har flyttat till en lägenheten där han kommer få ett eget rum.
Allt känns så fruktansvärt bra och trots att graviditeten inte varit en dans på rosor direkt så är jag så tacksam och glad att jag får bära vårat första barn och att vi slapp gå igenom en lång process av negativa test.
Skall bli så häftigt när lillen tittar ut, undra vem han är lik, om han kommer passa med det namnet vi tänkt oss och hur han kommer vara.
Längtar tills november och vi kommer få världens bästa förtidiga julklapp!
Tänkt att vi skall bli föräldrar tillsammans, vilken häftig resa vi har framför oss.
0 kommentar(er)
